Av Johan Theodorsson • Berättare, dramapedagog och styrelsemedlem i BNÖ                                Om hur Berättarnätet Öst och Stockholms stadsmuseum ingick berättarpartnerskap.

Reflektion
Styrkan i ett projekt uppstår när fler än projektledarna engagerar sig och driver projektet framåt. Det är då vi kan få en uppmärksamhet kring ett projekt som gör att vi får en stadig och ökande publik på våra berättararrangemang. En publik utanför den innersta kretsen av berättare. Mediestrategen Brit Stakston ger oss i sin bok Gilla (en bok om sociala medier) en modell som hon kallar Engagemangspyramiden. Den kan vara nyttig för att förstå sin publik, sina medarbetare och sina samarbetsparters.

Engagemangspyramiden

Observerar

Vilka? – En möjlig lyssnare                                                                                                             Man är medveten om att projektet finns. Genom reklam, nyhetsbrev osv.

Följer

Vilka? – En möjlig lyssnare eller någon som har lyssnat                                                  Man följer projektet och tar reda på när nästa evenemang är.

 Gillar

Vilka? – Lyssnare                                                                                                                              Man rekommenderar projektet för andra. Den ideala lyssnaren.

 Bidrar

Vilka? – Deltagande berättare och ansvariga Stadsmuséet                                            Man bidrar med både tid, pengar och engagemang.

 Ger kompetens

Vilka? – Deltagande berättare, ansvariga Stadsmuséet och andra delaktiga i  projektet                                                                                                                                              Man känner ägandeskap för projektet, ger av sin kompetens för att projektet ska utvecklas.

 Leder

Vilka? – Projektansvariga                                                                                                                      Man skapar möjligheter för de andra och sig själva att utveckla projektet.

Vårt berättarprojekt på Stadsmuséet är i sin linda och vi vet inte vart det kommer att ta vägen. Från Stadsmuséets håll önskar de mer formen av ett berättarcafé där de vill engagera sina Stockholmskännare att berätta. Det är en intressant väg att gå där vi i föreningen kan lära oss mycket om själva källorna till berättandet och då i synnerhet Stockholmsberättande. Men spåret främjar inte alla delar av berättarkonsten som vi i BNÖ vill utveckla. Den kan sägas bestå av tre delar.

  1. Hur hittar man källorna? (Böcker, internet, hörsägen osv)

  2. Hur strukturerar man upp ett intressant material så det passar att berättas muntligt? (Bearbetning av källmaterial till en fungerande historia)

  3. Hur framför man det bearbetade materialet? (Lokal, röst, klädsel, sammanhang osv)

Vart berättarpartnerskapet mellan BNÖ och Stadsmuséet kommer att ta vägen vet bara de engagerade deltagarna. Helt klart är att vi kommer att berätta även i vår. Kanske blir det ett berättarforum där både Stockholmskännarna och BNÖs berättare kan samverka? Då finns det två frågor som vi måste ställa oss. Vad kan vi lära oss av varandra? Mycket, tror jag. Den andra frågan är som alltid: Hur kan vi göra projektet så lustfyllt som möjligt för alla deltagare? Svaret är enkelt – genom engagemang. Det är roligt att hitta på, strukturera och framföra berättelser om Stockholm eller för all del om vad som helst. Fantastiskt roligt faktiskt. Eller vad säger du?