Muntligt berättande

OM BERÄTTARNÄTET SVERIGE

BAKGRUND
Under de senaste tjugo åren har en berättarrörelse växt fram i Sverige, Norden och stora delar av Västvärlden. Man har utvecklat nya former av en urgammal konst, ofta långt ut i kulturlivets marginaler. Under ett par år på nittiotalet fanns en organisation här i Sverige som hette ”Berättarnätet” och som upprätthöll kontaktlistor och spred information. När det upplöstes fortsatte en del av de svenska berättarna at samarbeta genom personliga och lösa nätverk. Det har fungerat väl för en del som kunnat etablera sig som professionella berättare. Men det har inte gynnat en bredare utveckling och det har inte lockat yngre människor in i berättandet.

Under början av tjugohundratalet har dock en utveckling tagit fart där scener och nya festivaler växt fram, det internationella utbytet har ökat, professionella grupperingar har formats och lokala nätverk har plötsligt startat aktiviteter. Allt fler frågar efter fortbildning och söker efter sammanhang för sitt berättande. När samtalen började ta fart om ett nationellt Berättarår verkade tiden vara mogen att skapa en ny riksorganisation.
BILDANDET  Hösten 2004 bildades en interimsstyrelse för Berättarnätet Sverige. Man valde en föreningsform där endast organisationer kunde bli medlemmar. Skälet för detta var att om berättandet skall utvecklas så måste det bygga på lokal aktivitet över hela landet, snarare än stora centrala projekt. Dessutom finns så många olika inriktningar på berättande att olika grupper behöver ett fritt och självständigt aktionsutrymme snarare än en officiell och central politik. Snart hade berättare över hela landet bildat lokalföreningar och i februari 2005 samlades representanter för ca 15 nya och gamla organisationer. Berättarnätet Sverige konstituerades den 23 februari 2005.
MÅLSÄTTNING  Berättarnätet Sverige är en ideell förening vars uppgift är:
att fungera som kontaktnät för alla typer av organisationer som är intresserade av samt aktivt arbetar för det muntliga berättandet.
att verka för att skapa intresse för, utveckla och öka kunskapen om det muntliga berättandet i dess olika tillämpningar.

VERKSAMHET  BNS verksamhet består av att:
Stimulera och stödja organiserandet av föreningar med berättarinriktning i landet.
Att tillhandahålla en hemsida som tjänar som mötesplats för berättarrörelsen, som informationsbank och dessutom som en ingång för dels nya intresserade och dels arrangörer.
Sprida information till massmedia, arrangörer och andra grupper som kan ha intresse av berättarnas verksamheter.
Skapa ett matnyttigt och regelbundet nyhetsbrev

Upp igen eller tillbaka till första sidan

VAD ÄR MUNTLIGT BERÄTTANDE?

DET MUNTLIGA BERÄTTANDET I SVERIGE  Under de senaste hundra åren har berättarkonsten varit undanträngd i Sverige, liksom i övriga västvärlden. Den allmänna läskunnigheten hade minskat muntlighetens betydelse, och nya medier tog över. Sagoberättandet överlevde huvudsakligen bland etniska grupper som romer och samer. Men det fanns en ådra av berättande bland barnbibliotekarier från 10-talet och fram till 60-talet, och inom waldorfpedagogiken som kom till Sverige på 40-talet berättade man regelbundet.

FORMER AV BERÄTTANDE IDAG  Förutom det grundläggande berättande som människor utövar i sin vardag finns det olika former av muntligt berättande som man utövar inom berättarrörelsen och vissa yrkesgrupper.
Under senare år har en mängd människor börjat tala om ”muntligt berättande” eller ”storytelling”. Men skiljer det sig verkligen från andra berättarformer som litteratur, film, standup osv, och vad är det för människor som påstår sig veta vad det är? Ja, eftersom det muntliga berättandet i en mening är självklart och i en annan mening osynligt, åtminstone i vår tid och vårt hörn av världen, följer här ett försök att i korthet beskriva en uttrycksform som aldrig kommer att låta sig fångas i en definition.

BERÄTTANDET ÄR URSPRUNGLIGT  De flesta former av berättande har sitt ursprung i det muntliga. Litteraturens och teaterns berättare har sina rötter här, men också polisrapportens och tidningsartikelns. Under tiotusentals år har människan förmedlat religionens myter, stammens värderingar, släktets krönikor, vandringarnas minnen, arbetets erfarenheter osv. genom muntligt berättande. På så vis har det muntliga berättandet blivit en oupplöslig del av människan. Genom det lär hon sig förstå sin familj, sin omgivning, sin samtid och sin kultur.

DET VARDAGLIGA BERÄTTANDET  Alla människor berättar: det sker vid köksbordet, på fikarasten, i taxin, hos doktorn och på sängkanten. Överallt där vi möts och har en smula ro förmedlar vi erfarenheter med hjälp av korta livshistorier. Det muntliga berättandet ligger nära samtalet, och är en nödvändig färdighet för att kunna bearbeta upplevelser, förstå sig själv och andra, och delta i det sociala livet.
TEKNOLOGISERINGEN AV BERÄTTANDET  Sen länge pågår en teknologisering av berättandet. Berättelserna färdas till oss via tryckpressar, kablar, radiovågor osv. Inget ont i det, det berikar oss på många sätt, men samtidigt får vi allt mindre tid för det umgänge där berättande frodas. Språket, muntligheten och förmågan att kommunicera hämmas av att vi blir alltmer passiva mottagare av de livsnödvändiga berättelser som vi letar efter i medialandskapet. Vi har gått miste om något när utrymmet för det personliga samspelet och det spontana utbytet krymper. Kanske kan man i det finna en av för-klaringarna till berättarrörelsens starka framväxt: människor har ett djupt känt behov att berätta och att lyssna i ett levande och äkta möte.
BERÄTTANDET SOM KONSTFORM  I alla tider har det funnits berättare som haft särskilda färdigheter att förmedla de stora berättelserna: sagor, myter, legender och krönikor. Deras berättande har bestått inte bara av ord, utan också inlevelse, suggestionskraft, kroppsspråk osv. Ibland har de använt sånger och instrument, ibland har de i glimtar tolkat berättelsens gestalter. De har kunnat berätta komplexa och långa historier, de har kunnat leka med språket i form av rytmiseringar och rim. Ibland har de kunnat ha en roll som underhållare och ibland som en slags ceremonimästare. Detta är en form av berättande som tagit ett steg ut ur det samtalsliknande berättandet, fast det fortfarande är djupt dialogiskt. Och ur detta har så småningom nya konstformer växt fram, som teater och litteratur. Kanske är det därför som man idag ofta förväxlar muntligt berättande med uppläsning eller skådespeleri.
VAD ÄR DÅ EN MUNTLIG BERÄTTARE?  Det finns berättare som fokuserar på livshistorier. De har en förmåga att lyfta fram förlopp ur livet som är signifikanta, lärorika eller helt enkelt humoristiska. De skapar sina historier själva, de kanske skarvar på med orimligheter som gör berättelsen till en skröna, och de berättar med en improvisatorisk lekfullhet som gör lyssnarna lyckliga. Men de kan också lyfta fram historier som ur ett personligt perspektiv speglar större förlopp i samhället.  Det finns andra berättare som intresserar sig mer för traditionen; de myter och sagor som är bärare av årtusendens mänskliga erfarenhet. Ofta förväxlar man deras berättande med uppläsning eller skådespeleri. Men några av de saker som kännetecknar berättaren är att hon inte har en text att tolka, utan snarare en storyline som hon improviserar runt beroende på publik och situation. Hon har heller inte en regi att följa, utan låter stunden avgöra hur berättelsen ska framföras. De flesta berättare har också en hel repertoar av historier att välja mellan när de kliver upp på scenen.  Återigen andra berättare intresserar sig mindre för scenen och mer för möjliga tillämpningar av berättande inom olika yrkesområden som undervisning, församlingsarbete, näringsliv, integration, oral history osv.
BERÄTTANDET AV IDAG  Det muntliga berättandet har en särart som inte är uppenbar när man talar om det, men däremot när man upplever det. Föreläsare, pedagoger, guider, skådespelare och andra som förhåller sig till ett narrativt material har stor nytta av att upptäcka det muntliga berättandet på dess ursprungliga villkor. Eftersom det är en uttrycksform som är ett med människan, och som har en roll att spela inom så många samhällsområden, är det svårt att avgränsa vad det är. Men det är lätt att utforska. Var gång berättare kommer samman överraskas man av hur nya former av berättande och tillämpningar håller på att utvecklas, här och runt hela världen.
Under senare år har en mängd människor börjat tala om ”muntligt berättande” eller ”storytelling”. Men skiljer det sig verkligen från andra berättarformer som litteratur, film, standup osv, och vad är det för människor som påstår sig veta vad det är? Ja, eftersom det muntliga berättandet i en mening är självklart och i en annan mening osynligt, åtminstone i vår tid och vårt hörn av världen, följer här ett försök att i korthet beskriva en uttrycksform som aldrig kommer att låta sig fångas i en definition.

Upp igen eller tillbaka till första sidan

Ordförande har ordet
Styrelsen
Stadgar
Om Berättarnätet Sverige
Bli medlem
Annonsera på hemsidan
Prenumerera på nyhetsbrevet

Medlemsföreningar
Berättare
BerättarSlam
Nyttigt att veta

KALENDER

Litteratur
Arkiv
Länkar
Kontakt