Arvoden & Kontrakt Upphovsrätt & Etikett Arvoden och andra villkor Det förekommer berättare som har anställning, vid museer, bibliotek osv. Men det är ovanligt. De flesta befinner sig på en fri marknad där var och en sätter de priser de vill för sina insatser som berättare, workshopledare, föreläsare, konsulter etc. Ofta utgår man från författarnas eller skådespelarnas arvodeslistor: Författarcentrums arvodeslista Teatercentrums arvodeslista (klicka på länken Prissättning) Dessa är rekommenderade minimiarvoden, man kan naturligtvis sätta det pris man själv vill. Det är bra att betänka några faktorer som påverkar priset, innan man börjar förhandla. VEM ÄR UPPDRAGSGIVAREN? 
Det första man bör göra klart för sig är vem man förhandlar med. Det underlättar om man förstår deras motivation: är de idealister som arbetar för en viss sak, eller är de kanske företagare som vill bjuda sina kunder på något extra? Olika slags arrangörer har förstås också helt olika resurser, något som bör påverka ens utgångsbud. Skolor, bibliotek och studieförbund är vanliga arrangörer. De är vana vid de prisnivåer som satts av Författarcentrum och Teatercentrum. Museer har ofta ont om programpengar. Det händer att berättaren då erbjuder flera föreställningar till priset av en, för att möjliggöra evenemanget. Organisationer; Du kanske blir kontaktad av svenska kyrkan eller ett fackförbund, och då kan det vara idé att utgå från rekommenderade prisnivåer. Ideella föreningar, t.ex hembygdsgårdar, samarbetar ofta med studieförbund, och då bör de betala normalt. Men vid evenemang där de själva står för alla kostnader kan de ha svårt att hålla prisnivån. Då är det upp till dig om du vill förhandla. Näringsliv: Det är skillnad mellan vad banken och den lokala bokhandlaren kan betala. Men i regel kan du ha en högre prisnivå i näringslivet än den i kulturlivet. VILKEN ÄR UPPGIFTEN 
Man har sina grundpriser för olika slags jobb; föreställningar, föredrag, workshops, konsultuppdrag osv. Men de kan behöva regleras utifrån särskilda situationer. Gruppstorlek: Det är skillnad på att berätta för 25 barn i en klass och för 250 barn i en aula. Om skolan spar pengar genom att bara köpa en föreställning, så bör den kosta mer än om du går runt i klasserna. Författarcentrum tar hänsyn till det i sin arvodeslista. Omfattning: Om din uppdragsgivare vill ha flera föreställningar kan det vara rimligt med en fallande prisskala. Samma sak om man gör en paketbeställning, dvs du gör flera föreställningar och kanske en workshop. Om det är en stamkund som återkommer varje år med omfattande beställningar brukar man ha en särskild taxa. Specialbeställningar: Ofta får man en beställning på något som man har i sin repertoar. Men ibland har beställaren ett speciellt önskemål; det kan vara ett program på ett visst tema som kräver research. Om det innebär en välkommen utveckling av din repertoar som du sen kan återanvända, så kanske du inte begär extra ersättning. Men om det gäller något mycket speciellt, något som du kanske bara skall berätta denna enda gång, då kan det finnas skäl att höja priset. SÄRSKILDA OMSTÄNDIGHETER 
Det händer att man som kulturarbetare möter ovana arrangörer som har en förväntan att man ska utöva sitt yrke på ideella grunder, eller som tycker att det är orimligt med arvoden på flera tusen för knappa två timmars arbete. För dem får man förklara frilansens arbetsvillkor, och kanske ge råd om hur de kan söka finansiering hos studieförbund eller kulturförvaltning. Låg betalning: Ibland accepterar man emellertid låg betalning; t.ex för att uppdragsgivaren ger något annat som man värderar, eller vid en festival som anordnar omfattande program med begränsad budget. Gratisjobb: Ibland tar man inte alls betalt, därför att evenemanget är en stödgala för något angeläget ändamål, eller för att det är något som man brinner för personligen. Det kan ibland också vara ett evenemang där man deltar gratis därför att det handlar om att sälja sitt eget berättande, t.ex. på en utbudsdag, eller att arrangören är potentiell storkund som vill se vad man kan innan de beställer en hel massa föreställningar eller utbildningar. Högt pris: Om man är välkänd som artist och mycket eftersökt ska man inte tveka att höja priset. Det finns rent av arrangörer inom näringslivet som inte tar ens arbete på allvar om man inte tar ordentligt betalt. Men det kan också hända att man ser att uppdragsgivaren har särskilt stor nytta eller vinst av ens program, och då finns det också skäl att höja priset Om upphovsrätt och etikett Det finns olika uppfattningar i berättarvärlden kring vilka historier som är fria att använda. Här följer några tankar som du kan utgå från när du bildar dig en egen uppfattning. Diskussionen pågår överallt i den internationella berättarvärlden. En del berättare anser att historier inte alls kan ägas, de är fria för vem som vill att använda dem. Andra berättare kan vara mer protektionistiska, de hävdar äganderätt till vissa historier - t.ex. sådana de skapat själva och ibland rent av till traditionella historier som de letat fram. På en del håll har det uppstått irritation kring frågan, och i USA har det rent av förekommit rättegångar kring sådana tvister. 
När man tar ställning i frågan bör man kanske skilja på vad lagen säger, och vad som är god etikett bland kollegor. TRADITIONELLA BERÄTTELSER 
Låt oss ta Odysséen som exempel. Berättelsen i sig kan ingen äga. Däremot kan man äga rättigheterna till en viss översättning från grekiskan, eller kanske en viss tolkning man gjort för teaterscenen, eller en illustration eller en film etc. Man kan också ha rättigheterna till en viss redigering, t.ex. om man plockat samman en hel rad legender och hymner och ordnat dem på ett visst sätt. 
Det betyder att om en berättare hittar en traditionell historia i en bok som hon gillar och vill använda, så bör hon skilja mellan berättelsens stam och dess lövverk, d.v.s. vad i texten är den ursprungliga fabeln och vad är just den här författarens tolkning och ordval. Ibland är det uppenbart, ibland kan det vara idé att gå till källmaterialet eller söka fler versioner av berättelsen. Sen kan man vara säker på att göra en version som är ens egen. ORIGINALBERÄTTELSER 
Vissa historier har en uppenbar upphovsman. Om man vill berätta en historia som skrivits av en nutida författare så är man skyldig att be om tillstånd. Upphovsmannen måste ha varit död i 70 år för att det skall vara fritt fram enligt lagen. Men hur är det då om det är en muntlig berättare som skapat historien, och den alltså inte finns i text? Jo, berättelsen är likafullt hennes, även om det kan vara svårt att bevisa det ifall tvist skulle uppstå. ETIKETT BLAND BERÄTTARE 
Berättarvärlden är fortfarande så pass liten att man möter de flesta av sina kollegor i olika sammanhang. Det har utvecklats en viss etikett som många följer, därför att man värderar sämjan. Om man hör någon berätta en mycket välkänd historia, som Rödluvan eller Ragnarök, då räknar man med att berättaren inte har några särskilda känslomässiga anspråk. Men om det är en mer ovanlig traditionell historia och man är lite osäker på vad berättaren skulle tycka om att man tog den, då frågar man om det är okej. I regel svarar berättaren ja. Men det finns situationer då kollegan tvekar. Det kan bero på att den historien är något av hennes signaturmelodi, eller ett bravadnummer som hon vill ska representera just hennes konst. Och eftersom det finns miljarder berättelser så kan man då låta henne ha den historien för sig själv tills vidare. Det kan också vara så att berättaren har gjort långa resor eller spenderat månader i arkiv för att hitta just den här historien som skall bidra till hennes levebröd under ett par år. Med hänsyn till sådana investeringar är det god sed att låta den berättelsen vara. Kanske kan man ha som riktlinje att ta hänsyn både till vad lagen säger, och till kollegornas olika förhållningssätt. Den berättare som står för att allt är fritt behöver man inte fråga. Andra frågar man för säkerhets skull. Men om någon skulle vilja ha förstatjing på att berätta Odysséen eller Snövit, så har hon hamnat i fel bransch. Upp igen eller tillbaka till första sidan http://www.forfattarcentrum.se/default.asp?sID=1066&mID=1&pType=0http://www.teatercentrum.se/shapeimage_1_link_0shapeimage_1_link_1shapeimage_1_link_2shapeimage_1_link_3
Aktivitetstips 
 
IDÉER TILL EVENEMANG 
Vissa berättarföreningar har funnits länge och har inarbetade verksamheter. Andra är nystartade och letar efter sin egen form. Genom årens lopp har det uppstått vissa modeller för arrangemang. De kan se olika ut från plats till plats, och det finns massor av erfarenheter kring hur man söker lokaler, bidrag, hur man marknadsför, lägger program osv. 
Genom Berättarnätet Sverige finns nu möjligheten att utbyta erfarenheter, och att ge både stöd och inspiration åt varandra. Här följer några exempel på verksamheter. 

BERÄTTARKAFÉ 
Detta är en form som gynnar alla slags människors berättande. De mest kända berättarkaféerna drivs av Liv i Sverige i Stockholm sedan tjugo år. 
Man samlas en tisdagkväll i månaden på Folkkulturcentrum på Timmermansgården  för att fika och berätta skrönor och livshistorier. Ofta berättar folk spontana historier längs någon röd tråd. Så här gör man på Skeppsholmen: 
Programmet marknadsförs genom kalendarierna i dagstidningarna, och genom ABF. www.livisverige.org.  Folk välkomnas av Ordfördelaren, och om man har nykomlingar presenteras formen: Alla är välkomna att berätta. Inga uppläsningar, bara muntligt berättande. Om någon historia väcker tankar så startar man inte en diskussion, utan berättar en egen historia på ämnet. Inga applåder efter enskilda berättelser, utan kvällen avslutas med en gemensam applåd. 
På Timmermansgården är det öppet för alla ämnen alltid. Men vissa arrangörer gör berättarcaféer på ett bestämt tema; t.ex ett yrke eller en plats. Kunniga om Berättarcaféer: 
Pelle Olsson från Berättarnätet Öst: pelle.olsson@comhem.se
Göran Palm från Liv i Sverige: goranpalm3@hotmail.com 
BERÄTTARKLUBB 
En bra modell för en förening eller ett nätverk där medlemmarna vill utveckla sitt scenberättande. Amatörer såväl som professionella kan testa historier och slipa på sitt framträdande. 
Dessutom är det en bra form för rekrytering, och för att sprida information bland medlemmarna. Berättarnätet Öst i Stockholm har drivit berättarklubb på Café Agueli sedan våren 2002. Så här gör man på Agueli: 
Programmet marknadsförs genom kalendarierna i dagstidningarna, och genom ABF, som också står för lokalhyran. Medlemmar går in gratis, utomstående betalar en mindre entréavgift. Det är möjligt att på plats bli medlem i föreningen. 
Kvällens värd går runt med en kruka, där den som vill berätta kan lägga i en lapp med sitt namn på. Sen blir det dragning, och man skriver upp kvällens berättare på ett plakat. Man berättar max 15 minuter. Varje berättelse får sin titel uppskriven, och på så vis görs en krönika över allt som berättats i klubben. I pausen sprids information om kurser, evenemang etc. Kunniga om Berättarklubb: 
Bo Almén från Berättarnätet Öst: boalmen@gmail.com
Eva Graus från Berättarnätet Öst: evagraus@yahoo.se UTOMHUSBERÄTTANDE 
En form som drar ordentligt med publik och väcker stor uppskattning. Berättandet sker på en bestämd plats, i en park eller kanske på en lugn plats i staden. Publiken kommer med picknickkorgen eller hamnar bara där när de flanerar. 
De som framträder bör ha erfarenhet av scenberättande så att de kan ”fylla platsen” med sina historier. Berättare i Göteborg driver ”Berättelser i Slottsskogen”, och i Stockholm finns ”Berättarnas Torg” i Ganla Stan. Så här gör man i Slottsskogen: 
Man får god marknadsföring av lokalpressen. Varje söndag under sommarlovet samlas man under ett träd i Slottsskogen. Det brukar vara 2-3 berättare per söndag som framträder, med myter, sagor, skrönor på något tema. Publiken är ofta ett hundratal, och den återkommer med sina vänner. Genom åren har man samlat pengar i en hatt, men numer har man bidrag. Så här gör man i Gamla Stan: 
Varje kväll under två veckor i juli drar man ihop parkbänkar på Brända Tomten, och håller berättarföreställning - myter, sagor, skrönor och livshistorier på ett tema. Det brukar vara 2-3 berättare, och publiken brukar vara mellan femtio och hundra. Miljön kräver goda relationer med de omkringboende. ABF bidrar till marknadsföring och mindre arvoden. Kunniga om Utomhusberättande: 
Mikael Thomasson, berättelser vid elden i Slottsskogen: mikaelberattar@comhem.se 
Marianne Engström, Berättarnas Torg: marianne.engstrom@sverige.nu BERÄTTARSCEN 
Berättandet är en konst som behöver scener runt om i landet, dit publiken hittar och där utövarna kan fördjupa sitt berättande. 
De tre scener som under senare år visat upp scenberättandet är Hör & Häpna i Göteborg, Ord & Musikmagasinet i Järna och Berät-arStallet i Stockholm. Så här gjorde man på Hör&Häpna: 
I Musikens Hus i centrala Göteborg lånade man en scen med plats för ett 70-tal åhörare och i angränsning till ett café. ABF hjälpte till med marknadsföring och utskick. Arvoden betalades med hjälp av biljettintäkter, men om man bjöd in en långväga berättare sökte man särskilda pengar. 
Programmen som riktades till en vuxenpublik innehöll hela spektrat från sagor och myter till spökaftnar och livsberättande. Berättarna var i regel erfarna, men det hände att man tog upp berättande barn på scenen. Så här gör man i Järna: 
En gång i månaden hålls program som kan blanda berättande, musik och lyrik. Det kan vara mellan två och fem berättare samma kväll, lokala talanger alltifrån amatörer till professionella, och dessutom ett par musiker. Biljettintäkterna går till arvoden, men man har också visst stöd från ABF och Vuxenskolan. Så här gjorde man på BerättarStallet: 
En producent på RFoD som drev Folk- och Världsmu-sikscenen Stallet samarbetade med Mats Rehnman om berättarprogram en gång i månaden. Alla former av berättande speglades där, men i synnerhet scenkonstnärligt berättande och gärna i samband med musik. Arrangören hade olika bidrag från tex Kulturrådet och Kulturförvaltningen, som möjliggjorde kontrakt på arvoden, resor mm. Dessutom hade man en stab funktionärer, ljudtekniker mm som skötte det praktiska. Marknadsföring genom medlemsutskick, annonser, kalendarier, hemsida mm. Kunniga om Berättarscener: 
Helen Blomquist från Ord&Musikmagasinet: helene.blomqvist@swipnet.se 
Mikael Thomasson från Hör&Häpna: mikaelberattar@comhem.se   Mats Rehnman från BerättarStallet: mats.rehnman@swipnet.se BERÄTTARVANDRING 
Det finns platser och landskap som inbjuder till andra former av berättande. Det kan ha ett naturintresse, en intressant stämning eller en speciell kulturhistoria som inspirerar berättarna till särskilda program som inkluderar publikens vandring. 
Berättarfestivalen i Ljungby har i alla år anordnat sägenvandringar, berättare i Oslo har använt Pilgrimsleden för program och vid Hovdala Slott i Skåne anordnar Christina Claesson vandringar. Så här gör man i Ljungby: 
Berättare eller folklorister gör bussturer ut i landskapet under festivalen, och vandrar genom skog och agrarlandskap för att stanna upp vid platser där en lokala sägner utspelats. Så här gör man i Oslo: 
Skolbarn får göra vandringar längs Pilgrimsleden, i djupa skogar och fram till intressanta platser där berättare väntar med sina historier. Så här gör man i Skåne: 
Christina Claesson hörde berättelserna på Hovdala Slott om pigan Nilla som två ggr i veckan vandrade 4 mil till Kristianstad - och tillbaka med posten, och med en pistol till skydd. I hennes fotspår vandrar publiken tillsammans med berättaren, och stannar på lämpliga platser för att vila och lyssna till historier. Kunniga om berättarvandringar: Eva Andersson i Ljungby: eva.sagomuseet@telia.com 
Helga Samset i Oslo: helga@fortelleriet.no 
Christina Claesson i Skåne:cc@christinaclaesson.se BERÄTTARFESTIVAL 
Om man vill slå på stort och visa upp ett helt spektra av berättande som får massmedia att börja skriva, berättare att komma samman och lokala krafter att samarbeta; då är det dags att göra festival. 
I Sverige finns just nu två festivaler. I Ljungby som anordnats varje år sedan 1990 finns enorma erfarenheter kring alla slags arrangemang, från herrbastu till arenaberättande, från museer till hembygdsgårdar, från gatuberättande till vandringar. Den andra Fabula är inte årlig, som anordnats sedan 2004 i Stockholm, och där man arbetar i stora nätverk med berättargrupper, teatrar, partners, sponsorer osv med allt slags berättande. 
En festival måste förstås inte vara årlig, och inte lika stor som dessa båda. Den kan mycket väl vara en engångsfestival, och den kan självklart bygga helt på lokala berättare, eller varför inte på materialet kring en intressant historisk plats? Kunniga om festivaler: 
Per Gustavsson i Ljungby:per.gustavsson@telia.com 
Ida Junker i Fabula: ida.junker@story-teller.se INSAMLINGAR 
Om man bor i en trakt där man vill rädda folkminnena åt eftervärlden, eller om man intresserar sig för en grupp människor med speciella erfarenheter, så kanske man vill samla och dokumentera berättandet. 
Det kan vara livshistorier, det kan vara sagor och sägner, det kan vara platskunskap. Det har Marianne Folkedotter gjort i Nordmaling, och det har Kurt Adolfsson gjort i Skinnskatteberg. Skinnskatteberg: 
Kurt Adolfsson har samlat industriminnen på CD genom intervjuer med äldre arbetare under vandringar i gamla fabriker. Nordmaling: 
Marianne Folkedotter fick EU-pengar för att inventera, dokumentera och göra produktioner av folkligt berättande i sin hembygd. Tre studieförbund och Olofsors Bruksmuseum hjälpte till med kontaktnät, material mm. Hon sökte upp ca 70 äldre personer, fick dem att berätta, spelade in deras livsminnen, och gjorde CD-skivor som nu finns på biblioteken. De sagesmän som ville fick även ingå i skrivprojekt, eller fick scenträning för att kunna framträda med sina historier. Kontaktpersoner: 
Kurt Adolfsson: ergoz@telia.com 
Marianne Folkedotter: marianne.folkedotter@sv.se Upp igen eller tillbaka till första sidan 


http://www.livisverige.org./http://www.livisverige.org/mailto:pelle.olsson@comhem.semailto:goranpalm3@hotmail.com%20mailto:boalmen@gmail.commailto:evagraus@yahoo.semailto:mikaelberattar@comhem.semailto:marianne.engstrom@sverige.numailto:helene.blomqvist@swipnet.semailto:mikaelberattar@comhem.semailto:mats.rehnman@swipnet.semailto:eva.sagomuseet@telia.commailto:helga@fortelleriet.nomailto:%20cc@christinaclaesson.semailto:%20per.gustavsson@telia.commailto:ida.junker@story-teller.semailto:ergoz@telia.commailto:marianne.folkedotter@sv.seshapeimage_2_link_0shapeimage_2_link_1shapeimage_2_link_2shapeimage_2_link_3shapeimage_2_link_4shapeimage_2_link_5shapeimage_2_link_6shapeimage_2_link_7shapeimage_2_link_8shapeimage_2_link_9shapeimage_2_link_10shapeimage_2_link_11shapeimage_2_link_12shapeimage_2_link_13shapeimage_2_link_14shapeimage_2_link_15shapeimage_2_link_16shapeimage_2_link_17shapeimage_2_link_18shapeimage_2_link_19
Till startsidanHem.html
Medlemsföreningar Berättare BerättarSlam Nyttigt att vetaMedlemmar.htmlHitta_Berattare.htmlBerattarSlam.htmlshapeimage_4_link_0shapeimage_4_link_1shapeimage_4_link_2shapeimage_4_link_3
Ordförande har ordet Styrelsen Stadgar Om Berättarnätet Sverige Bli medlem Annonsera på hemsidan Prenumerera på nyhetsbrevetOrdforande_har_ordet.htmlStyrelse.htmlStadgar.htmlMuntligt_berattande.htmlBli_medlem_Annonsera.htmlBli_medlem_Annonsera.htmlmailto:love@skuggteatern.com?subject=%C3%96nskar%20nyhetsbrev%20fr%C3%A5n%20BNSshapeimage_5_link_0shapeimage_5_link_1shapeimage_5_link_2shapeimage_5_link_3shapeimage_5_link_4shapeimage_5_link_5shapeimage_5_link_6
KALENDERKalender.html
Litteratur Arkiv Länkar KontaktLitteratur.htmlArkiv.htmlLankar.htmlKontakt.htmlshapeimage_8_link_0shapeimage_8_link_1shapeimage_8_link_2shapeimage_8_link_3