Berättarnätet Sverige

Paraplyorganisation för den svenska berättarrörelsen

Kategori: Lyssnare (sida 2 av 3)

Berättarslam 2012

Årets säsong av berättarslam är nu igång. Tävlingar, vinnare, berättelser och mycket mer kommer du att kunna följa på vår slamsida.

Programmet börjar ta form i Skellefteå

Hela veckan, mellan den 16 april till och med den 23 april, är det Berättarfestival i Skellefteå. Årets festival bjuder på många godbitar med bland annat ett Torgny Lindgren marathon, Ung Berättarfest, föreställningen HoHaj, berättarluncher, Mördarmorfar, internationella gästspel och mycket, mycket mer. Biljetterna är släppta och flera programpunkter kommer. Allt det kan du följa på berättarfestivalens egen hemsida.

Att starta ett berättarprojekt del 3

 Av Johan Theodorsson • Berättare, dramapedagog och styrelsemedlem i BNÖ                                Om hur Berättarnätet Öst och Stockholms stadsmuseum ingick berättarpartnerskap.

Reflektion
Styrkan i ett projekt uppstår när fler än projektledarna engagerar sig och driver projektet framåt. Det är då vi kan få en uppmärksamhet kring ett projekt som gör att vi får en stadig och ökande publik på våra berättararrangemang. En publik utanför den innersta kretsen av berättare. Mediestrategen Brit Stakston ger oss i sin bok Gilla (en bok om sociala medier) en modell som hon kallar Engagemangspyramiden. Den kan vara nyttig för att förstå sin publik, sina medarbetare och sina samarbetsparters.

Engagemangspyramiden

Observerar

Vilka? – En möjlig lyssnare                                                                                                             Man är medveten om att projektet finns. Genom reklam, nyhetsbrev osv.

Följer

Vilka? – En möjlig lyssnare eller någon som har lyssnat                                                  Man följer projektet och tar reda på när nästa evenemang är.

 Gillar

Vilka? – Lyssnare                                                                                                                              Man rekommenderar projektet för andra. Den ideala lyssnaren.

 Bidrar

Vilka? – Deltagande berättare och ansvariga Stadsmuséet                                            Man bidrar med både tid, pengar och engagemang.

 Ger kompetens

Vilka? – Deltagande berättare, ansvariga Stadsmuséet och andra delaktiga i  projektet                                                                                                                                              Man känner ägandeskap för projektet, ger av sin kompetens för att projektet ska utvecklas.

 Leder

Vilka? – Projektansvariga                                                                                                                      Man skapar möjligheter för de andra och sig själva att utveckla projektet.

Vårt berättarprojekt på Stadsmuséet är i sin linda och vi vet inte vart det kommer att ta vägen. Från Stadsmuséets håll önskar de mer formen av ett berättarcafé där de vill engagera sina Stockholmskännare att berätta. Det är en intressant väg att gå där vi i föreningen kan lära oss mycket om själva källorna till berättandet och då i synnerhet Stockholmsberättande. Men spåret främjar inte alla delar av berättarkonsten som vi i BNÖ vill utveckla. Den kan sägas bestå av tre delar.

  1. Hur hittar man källorna? (Böcker, internet, hörsägen osv)

  2. Hur strukturerar man upp ett intressant material så det passar att berättas muntligt? (Bearbetning av källmaterial till en fungerande historia)

  3. Hur framför man det bearbetade materialet? (Lokal, röst, klädsel, sammanhang osv)

Vart berättarpartnerskapet mellan BNÖ och Stadsmuséet kommer att ta vägen vet bara de engagerade deltagarna. Helt klart är att vi kommer att berätta även i vår. Kanske blir det ett berättarforum där både Stockholmskännarna och BNÖs berättare kan samverka? Då finns det två frågor som vi måste ställa oss. Vad kan vi lära oss av varandra? Mycket, tror jag. Den andra frågan är som alltid: Hur kan vi göra projektet så lustfyllt som möjligt för alla deltagare? Svaret är enkelt – genom engagemang. Det är roligt att hitta på, strukturera och framföra berättelser om Stockholm eller för all del om vad som helst. Fantastiskt roligt faktiskt. Eller vad säger du?

 

 

Maria LLjerena berättar om möten med Stockholmsprofiler.

Maria LLjerena berättar om möten med Taube och andra Stockholmsprofiler. Fotograf Kerttu Jokela


Att starta ett berättarprojekt del 2

Av Johan Theodorsson – Berättare, dramapedagog och styrelsemedlem i BNÖ

 

Andra mötet – tema och detaljer

Inför detta möte med Philippa och Hans på Stadsmuséet hade vi bollat olika teman mellan varandra. Diskussionen fortsatte på mötet och vi hade stor hjälp av den information Hans Öjmyr gav oss om historier knutna till själva muséet. Både jag och Marina såg att detaljerna, i detta fall de faktiska historierna, kan vara avgörande för val av tema. De preliminära val på teman vi gjorde var Kärlek i staden, Hemmet, Stockholms gränser Stockholmsprofiler och Stockholmsbyggnader. Dessutom ville Hans och Philippa att vi gärna fick med historier om huset, om utställningen. Muséet hade sagt sitt och nu låg bollen hos mig och Marina. Till slut fastnade vi för Kärlek, Byggnader och Profiler. Själva formen på berättarkvällen har hela tiden varit vår sak att bestämma och så måste det vara. Men att engagera Stadsmuséet i temafrågan betalade sig. Vi fick hjälp med historier, vi fick en bok om själva byggnaden och tips på var vi kunde söka historier. Det blev ett samarbete helt enkelt. Om det var engagemanget som gjorde att Stadsmuséet strax innan första berättarkvällen gav oss ett arvode, trots att vi sagt att vi skulle göra det gratis denna termin, låter jag vara osagt.

 Kontakta berättarna

Nu började vi välja berättare. Ett svårt val, det finns så många bra i BNÖ. Och ett konstigt jobb. Här sitter jag och Marina och har åsikter om hur folk berättar. Skulle personen A passa? Nja, A berättar bara sagor. Kan personen B berätta om kärlek? Javisst, B är så spirituell i sina berättelser. Det blev i alla fall många intressanta diskussioner och ett tillfälle att lära känna berättarna i BNÖ lite bättre. Alltid bra. Det blev en mailförfrågan med uppföljande telefonsamtal och startfältet blev utomordentligt. Läs mer om varje berättarkväll här:

StockholmsprofilerKärlekshistorier i StockholmStockholmsbyggnader

Marknadsföring

Detta är en svår bit när man arrangerar kulturevenemang. Vi gjorde ett försök med Facebook och nyhetsbrev. Stadsmuséet gjorde en folder, skrev på Facebook och så syns evenemanget på själva muséet. Vi kan helt klart bli bättre på att marknadsföra projektet framförallt genom att engagera människor att sprida vetskapen om berättarkvällarna. Läs mer i reflektionen nedan.

Premiär

Till slut var det dags. Berättarordningen var klar. Historierna var förberedda. Duellen var planerad. Källarstugan var helt full vilket innebar ett 40-tal åskådare. Nervositeten låg utanpå oss då jag och Marina hade en kort kontrovers om vem som skulle säga vad i presentation och avslutning. Till slut var det dags och berättandet drog igång. De tända ljusen fladdrar, skratten ekar och värmen höjs i både lokalen och på var mans och kvinnas kinder. Marina startar med Ulla Winblad som gift sig i lokalen vi befann oss i. Jag avslutar med luftseglaren Viktor Rolla som dog under en ballongfärd på 1890-talet. Däremellan levererar Pelle Olsson berättelser om Häradshövdingar och bordellmammor. Maria Llerena berättar om sitt liv där hon träffat många spännande människor som Hyland och Sven Bertil Taube. En stark och varierad premiär.

Att starta ett berättarprojekt del I

 Av Johan Theodorsson • Berättare, dramapedagog och styrelsemedlem i BNÖ                                    Om hur Berättarnätet Öst och Stockholms stadsmuseum ingick berättarpartnerskap

Mål

  • Att hitta en central plats i Stockholm som passar för muntligt berättande
  • Att skapa tillfällen för BNÖs medlemmar att berätta
  • Att det ska vara arvoderat

Huvudpersoner

  • Johan Theodorsson –Huvudidé, projektansvarig och styrelsemedlem i BNÖ
  • Marina Granlund – Projektansvarig och styrelsemedlem i BNÖ
  • Philippa Norman– Programproducent Stadsmuséet
  • Hans Öjmyr– Utställningschef Stadsmuséet
  • Berättarna – Maria, Pelle, Marianne, Bosse, Helen och Jörgen

Förankra i föreningen

Jag har varit mycket på Stadsmuséet. Det är gratis, det ligger centralt vid Slussen, det är barnvänligt och dessutom har de ett mycket trevligt kafé. Inte minst på sommaren när man kan sitta utomhus på Ryssgården. Bra egenskaper för berättarkvällar, i alla fall påstående ett, två och fyra. I februari 2011 blev jag invald i styrelsen för BNÖ. Som ny ville jag visa framfötterna och komma med bra idéer. Jag ville också skapa tillfällen att berätta för mig själv och andra, en viktig drivkraft. Därför lanserade jag idén på ett styrelsemöte att försöka hitta ett samarbete med Stockholms stadsmuseum. Ja, sa de.

Första mötet – lokal och tider

Jag ringde således upp muséet och fick prata med Hans Öjmyr, Utställningschef. Jag hade tur, han var intresserad av berättande och hade till och med funderat på hur det skulle kunna ske på muséet och här kom jag passande nog med en lösning. Vi bokade ett möte och då kom även Philippa Norman med som är Programproducent på muséet. De gillade huvuddragen i idén och framförallt den litet lättsammare Duellen som är en berättarform där två berättare försöker bräcka varandra inom något tema. Hans dröm var att ha berättarkvällar varje torsdag, muséets enda kvällsöppna dag, samt att engagera de Stockholmskännare som sitter i deras arkiv att berätta. Ja, varför inte? Vi nöjde oss med tre berättarkvällar och utan Stockholmskännarna denna gång. Vi bestämde att lokalen skulle bli den dunkla Källarstugan som ångade av historier i väggarna och att tiden skulle vara en timma på kvällstid.

Från muséets håll var naturligtvis Stockholmsberättelser ett krav. Det passade utmärkt och skulle bli en bra utmaning för BNÖs kompetenta berättare. Dessutom drev jag på att det skulle vara ett tema varje gång. Det var ett mycket medvetet val. Jag ville att Stadsmuséet skulle vara engagerade i projektet och tillsammans med oss välja tema för kvällarna.

Projektgruppen tar form

Nu gick projektet vidare i föreningen och Marina Granlund från styrelsen hoppade på som projektansvarig tillsammans med mig. Vi hade ett antal möten där vi funderade på teman att föreslå för Philippa som nu var den som vi kommunicerade mest med från muséet. Dessutom jobbade vi vidare på formen. Hur många berättare? Vem gör duellen? Först hade jag tänkt mig själv som ensam berättarguide under varje kväll och att Marina skulle vara med som berättare första gången. Hur kunde jag tänka så fel? Om Marina skulle vara lika engagerad i projektet som kan jag ju inte ge henne en biroll utan vi måste spela på lika villkor. Vi bestämde att vi skulle vara berättarciceroner båda två, vid alla tre berättarkvällarna. Det var det bästa som kunde hända projektet. Från att ha varit TVÅ JAG blev Marina och jag ETT VI

 

Berättaråret 2012

Alla år är berättarår. Så även 2012.  Vi ser fram emot många positiva och uppfriskande berättarhändelser under året som just har börjat. Vi startar upp med ett nyhetsbrev som finns att ladda ned och läsa i länken nedan.

nytt berättarår 2012

 

 

God BerättarJul

Berättarnätet Sverige tillönskar alla en riktigt God Jul fylld av berättelser. Vi ser fram emot ett nytt berättarår som kommer att innehålla många nya berättarhändelser och nya berättelser kommer att födas.

Krigare, galningar och vi andra – berättarsalong med Göran Hemberg

En tid efter massakern på Utøya satt jag och småpratade med en god vän. Plötsligt sa hon:

– Han måste vara galen!
– Varför det? invände jag men begrep sen att jag sårat henne. Det var ju inte menat som en klinisk diagnos. Hon uttryckte bara sin förtvivlan. Som en stämma ur kören i en grekisk tragedi.

Den 16 november är det dags för en ny berättarsalong på Teater Pero. Vi utgår från våra egna erfarenheter, så det kommer nog att handla mer om oss själva än om krigarna och galningarna. Men vem vet vart berättelserna leder? Det visar sig först när vi är där.

Plats: Teater Pero Sveavägen 119, Stockholm
Tid: den 16/11 kl 19.
Längd: drygt 2 tim med paus
Pris: 100 kr
Bokning: 08-612 99 00

Hallå där!

Hallå där, Rose-Marie Lindfors, ordförande i Berättarnätet Sverige och Grattis till kulturstipendiet du fick för några dagar sedan. Visste du om det här?

Tackar! Jag hade ansökt om stipendiet, men trodde faktiskt inte att jag skulle komma ifråga. Sen har tiden gått, och jag har inte ens tänkt på det.

Vad tänkte du när du fick veta att du fått kulturstipendiet?

Jag blev så himla överraskad, det kändes helt overkligt att jag fått det. Och jag blev så rörd över att läsa motiveringen, sen kom glädjen och tacksamheten. Så just nu går jag omkring med ett stort leende och säger TACK.

Vad ska du göra för pengarna?

Det är ett resestipendium, så jag ska åka till Sydafrika och möta professionella berättare, författare, illustratörer samt pedagoger som arbetar med barns möjligheter att upptäcka böckernas fantastiska värld, berättelserna, och läslusten. Jag ska också besöka museer som arbetar med berättandet, både berättelserna från nutiden, och berättelserna från förr, från grottorna i Drakensberg, där Sanfolket berättar om sitt liv. Jag åker den 20 nov, och stannar till den 7 dec.

Hur kom det sig att du började med muntligt berättandet?

Jag har nog alltid varit intresserad av berättandet. Jag  minns hur jag älskade att skriva berättelser i skolan, långa berättelser som inte ville ta slut. Jag var också väldigt intresserad av att lyssna till andras berättelser, jag satt i timmar och lyssnade på de vuxnas berättelser. Senare i livet, som dramapedagog har jag arbetat  med unga människorns egna berättelser, att hitta sätt att plocka fram de berättelser som ännu inte är berättade. Och med tiden har  jag intresserat mig mer och mer för de berättelser som kanske aldrig skulle ha blivit berättade. Att göra det möjligt för t.ex flyktingar att få delta i berättandet, att bli lyssnade på.

Vad brinner du för att utveckla inom berättandet? 

Jag tror vi behöver få lyssna till många olika röster, till många olika berättelser i Sverige, och i hela Europa, vi behöver skapa möjligheter för de olika rösterna att få höras, det är nog det jag brinner mest för just nu. Att lyfta fram både det som är unikt och det som är lika. Att berätta de autentiska berättelserna, de som är äkta, de som berättar om livet, idag. 

Hur skulle du vilja beskriva den svenska berättarrörelsen? 

Utifrån vad jag känner till om den så skulle jag nog säga att den är en skattkista, som är fylld med alla möjliga skatter, från förr och från nutiden, den är i ständig rörelse, och den utvecklas utifrån det samhälle vi lever i, från de berättare och pedagoger som finns idag. Den är öppen för det nya och värnar om det traditionella berättandet. Det unga berättandet är en viktig del, och många berättarföreningar satsar på ungas berättande, att både överföra traditionen, men även öppna upp för deras berättelser, från idag. 

Motiveringen till att just du får stipendiet är ditt främjande av integration med hjälp av berättandet. Varför är just berättandet en styrka i det sammanhanget tror du?

 Alla människor bär på sin berättelse, de bär en berättartradition med sig och inom sig, och vill dela den berättelsen med andra. De vill bli lyssnade på. Det handlar om tradition, kultur och sammanhang, det handlar om tillhörighet, om delaktighet. Det är en demokratifråga. Med berättelserna kan vi skapa ett gott liv tillsammans.

Vad händer på berättarfronten i Skellefteå just nu

Skellefteå Berättarförening är en aktiv förening, som inbjuder till Berättarcafeér, berättarworkshops och annat nytt och spännande. Bl.a arrangerar vi en julkalender på torget under december månad, med lucköppning varje dag kl 12.00 där vi bjuder på en kort berättelse. Där  kommer vi att få höra många olika röster, och många olika berättelser.

I Skellefteå har vi en Berättarfestival varje år i april, och där säger man att vi vill ha ett mångkulturellt perspektiv och att de unga berättarna ska få en stor plats. 

Hur ser du på berättandet i framtiden? Vilka visioner har du 20 år framåt i tiden? 

Jag tror att berättandet är på väg att bli en del av vårt gemensamma kulturliv, trots att – eller tack vare – att vi lever i ett sådant mediabrus, med så mycket berättande. Jag kan se att det muntliga berättandet är på väg att utvecklas i skolan, att det får en större plats i den folkliga traditionen, att det är en demokratiska process som pågår. Så om 20 år, ja då är berättandet en konstart som är anpassad till det liv vi lever då, en konstart som alla kan känna sig delaktiga i, ett uttryck som lever o utvecklas. 

Än en gång stort Grattis och en sista fråga, vad ska du göra nu?

Tackar! Snart ska jag åka med en grupp unga berättare från Skellefteå till Bologna, Italien, och möta andra unga berättare där. Det blir en vecka fylld av flyktingars berättelser, om hur det är att komma till en ny plats, ett nytt land, att bli accepterad, och involverad i det nya samhället. I detta arbete har vi blandat unga flyktingar och ungdomar som är födda i trakten, som levt sina liv på samma plats. Detta är ett Berättarprojekt som handlar om integration, på riktigt.

Äldre inlägg Nyare inlägg