Muntligt berättande – en berättelse, en berättare och lyssnare

 Muntligt berättande är människans äldsta konstform, orden och berättelserna är något vi har gemensamt med alla människor över hela jorden. Det har varit vårt sätt att dela erfarenheter, bevara vår historia och förklara världen.

Muntligt berättande en konstform besläktad med både litteratur och teater men med egna unika kvaliteter.

Muntligt berättade skapar inre bilder, det är en tvåvägskommunikation mellan berättaren och lyssnaren som öppnar upp för samspel, där fantasin får fritt spelrum.

Berättelsen är det centrala, den ger inre bilder som förmedlas via orden.

Berättelserna bygger broar mellan människor och ger oss svar på vad det innebär att vara människa.

Berättaren kan med orden, rytmen och inlevelsen måla fram bilder av personer, miljöer och händelser. Berättaren är den som gör det möjligt för den som lyssnar att skapa sin egen föreställning.

Berättaren är sig själv och använder sitt eget språk för att förmedla berättelsen. Det är berättaren som är berättelsens verktyg.

Vad skiljer muntligt berättade från litterärt? Jo att själva ordet Litteratora, som kommer ur det skrivna, och det muntliga (narrare) betyder att berätta.

 ”one feature which distinguishes the spoken word from written is breath. Breathing is part of the spoken word, whereas the written word leaves breath behind.

(Bruno La Salle)

”En egenskap som skiljer det muntligt berättade från det skrivna är andningen. Andningen är en del av det talade ordet, medan det skrivna ordet har ingen andning”