I Berättarfrågan ställer vi enkla frågor om berättande. Några intressanta berättare i BNS får svara och allt redovisas här på hemsidan.
Första frågan: Nämn ett bra sätt att börja/ sluta en berättelse på? Varför?
Berättare: Peter Hagberg, Fabula storytelling, Sara Arámbula, BRAK och Pelle Olsson, Berättarnätet Öst.
Peter Hagberg (Foto: Fabula Storytelling)
Jag startar ibland en berättelse med en fråga: är det någon i publiken som varit mörkrädd, blyg, riktigt arg, har man ljugit, har ni känt er ensamma eller något liknande, kopplat till innehållet i den berättelse jag ska till att berätta. Jag får alltid positiva svar och kan då säga att de precis förstår hur huvudpersonen känner sig i den här berättelsen. Jag har då etablerat en förväntan på historien som ger mig energi, eller för att citera Harriette Söderblom ”Jag kan segla på uppvindarna från publikens intensiva lyssnande”! För ibland tar det lite tid att få den där intensiva stämningen när man börjar en historia. Samtalet med publiken snabbar helt enkelt på processen!
Sara Arámbula (Foto: Johan Theodorsson)
En härlig, enkel och underbar början till berättelse är ”Jag vill gärna berätta för dig…”. Då säger man som berättare att jag ser dig och jag vill ge dig något fint, en speciell berättelse, samtidigt som man varsamt för med sig lyssnaren in i berättarvärlden. Ett fantastiskt bra slut är det gamla traditionella ”Och har de inte dött så lever de väl än.” Det för lyssnaren varsamt tillbaka till här-och-nutid, samtidigt som det säger att berättelsen kan vara sann eller inte, med glimten i ögat. Sen är det så rytmiskt vackert också, som en besvärjelse.
Och vad är väl berättelser, om inte ren magi.
Pelle Olsson (Foto: Johan Theodorsson)
Se till att du har full uppmärksamhet innan du börjar med själva berättelsen. Till exempel genom att söka ögonkontakter, vänta tills sorlet tystnat eller säg bara något ovidkommande, gärna nåt humoristiskt, som inte hör till historien. Och så ska du se glad ut för att visa att du trivs. Det gör inget om det dröjer några sekunder extra. Publiken ska känna att han/hon som står där framme kommer att ta hand om dem de närmaste minuterna. De ska bara att luta sig bakåt och följa med in i historien. När historien börjar är det viktigt att lyssnarna snabbt får klart för sig situationen eller problemet. Ett slut ska vara tydligt. Även om det finns flera tolkningar ska inte berättaren komma med några extra påpekanden som en svans efteråt.. Det allra bästa är om allt kan förklaras i det allra sista ordet och att det anknyter till det problem som inledde historien.
Vi tackar Peter, Sara och Pelle för att de tagit sig tid att svara.
Lämna ett svar