Av Johan Theodorsson • Berättare, dramapedagog och styrelsemedlem i BNÖ                                Om hur Berättarnätet Öst och Stockholms stadsmuseum ingick berättarpartnerskap.

Reflektion
Styrkan i ett projekt uppstår när fler än projektledarna engagerar sig och driver projektet framåt. Det är då vi kan få en uppmärksamhet kring ett projekt som gör att vi får en stadig och ökande publik på våra berättararrangemang. En publik utanför den innersta kretsen av berättare. Mediestrategen Brit Stakston ger oss i sin bok Gilla (en bok om sociala medier) en modell som hon kallar Engagemangspyramiden. Den kan vara nyttig för att förstå sin publik, sina medarbetare och sina samarbetsparters.

Engagemangspyramiden

Observerar

• Vilka? – En möjlig lyssnare                                                                                                             Man är medveten om att projektet finns. Genom reklam, nyhetsbrev osv.

Följer

• Vilka? – En möjlig lyssnare eller någon som har lyssnat                                                  Man följer projektet och tar reda på när nästa evenemang är.

 Gillar

• Vilka? – Lyssnare                                                                                                                              Man rekommenderar projektet för andra. Den ideala lyssnaren.

 Bidrar

• Vilka? – Deltagande berättare och ansvariga Stadsmuséet                                            Man bidrar med både tid, pengar och engagemang.

 Ger kompetens

• Vilka? – Deltagande berättare, ansvariga Stadsmuséet och andra delaktiga i  projektet                                                                                                                                              Man känner ägandeskap för projektet, ger av sin kompetens för att projektet ska utvecklas.

 Leder

• Vilka? – Projektansvariga                                                                                                                      Man skapar möjligheter för de andra och sig själva att utveckla projektet.

Vårt berättarprojekt på Stadsmuséet är i sin linda och vi vet inte vart det kommer att ta vägen. Från Stadsmuséets håll önskar de mer formen av ett berättarcafé där de vill engagera sina Stockholmskännare att berätta. Det är en intressant väg att gå där vi i föreningen kan lära oss mycket om själva källorna till berättandet och då i synnerhet Stockholmsberättande. Men spåret främjar inte alla delar av berättarkonsten som vi i BNÖ vill utveckla. Den kan sägas bestå av tre delar.

1. Hur hittar man källorna? (Böcker, internet, hörsägen osv)

2. Hur strukturerar man upp ett intressant material så det passar att berättas muntligt? (Bearbetning av källmaterial till en fungerande historia)

3. Hur framför man det bearbetade materialet? (Lokal, röst, klädsel, sammanhang osv)

Vart berättarpartnerskapet mellan BNÖ och Stadsmuséet kommer att ta vägen vet bara de engagerade deltagarna. Helt klart är att vi kommer att berätta även i vår. Kanske blir det ett berättarforum där både Stockholmskännarna och BNÖs berättare kan samverka? Då finns det två frågor som vi måste ställa oss. Vad kan vi lära oss av varandra? Mycket, tror jag. Den andra frågan är som alltid: Hur kan vi göra projektet så lustfyllt som möjligt för alla deltagare? Svaret är enkelt – genom engagemang. Det är roligt att hitta på, strukturera och framföra berättelser om Stockholm eller för all del om vad som helst. Fantastiskt roligt faktiskt. Eller vad säger du?

Av Johan Theodorsson – Berättare, dramapedagog och styrelsemedlem i BNÖ

Andra mötet – tema och detaljer

Inför detta möte med Philippa och Hans på Stadsmuséet hade vi bollat olika teman mellan varandra. Diskussionen fortsatte på mötet och vi hade stor hjälp av den information Hans Öjmyr gav oss om historier knutna till själva muséet. Både jag och Marina såg att detaljerna, i detta fall de faktiska historierna, kan vara avgörande för val av tema. De preliminära val på teman vi gjorde var Kärlek i staden, Hemmet, Stockholms gränser Stockholmsprofiler och Stockholmsbyggnader. Dessutom ville Hans och Philippa att vi gärna fick med historier om huset, om utställningen. Muséet hade sagt sitt och nu låg bollen hos mig och Marina. Till slut fastnade vi för Kärlek, Byggnader och Profiler. Själva formen på berättarkvällen har hela tiden varit vår sak att bestämma och så måste det vara. Men att engagera Stadsmuséet i temafrågan betalade sig. Vi fick hjälp med historier, vi fick en bok om själva byggnaden och tips på var vi kunde söka historier. Det blev ett samarbete helt enkelt. Om det var engagemanget som gjorde att Stadsmuséet strax innan första berättarkvällen gav oss ett arvode, trots att vi sagt att vi skulle göra det gratis denna termin, låter jag vara osagt.

 Kontakta berättarna

Nu började vi välja berättare. Ett svårt val, det finns så många bra i BNÖ. Och ett konstigt jobb. Här sitter jag och Marina och har åsikter om hur folk berättar. Skulle personen A passa? Nja, A berättar bara sagor. Kan personen B berätta om kärlek? Javisst, B är så spirituell i sina berättelser. Det blev i alla fall många intressanta diskussioner och ett tillfälle att lära känna berättarna i BNÖ lite bättre. Alltid bra. Det blev en mailförfrågan med uppföljande telefonsamtal och startfältet blev utomordentligt. Läs mer om varje berättarkväll här:

Stockholmsprofiler • Kärlekshistorier i Stockholm • Stockholmsbyggnader

Marknadsföring

Detta är en svår bit när man arrangerar kulturevenemang. Vi gjorde ett försök med Facebook och nyhetsbrev. Stadsmuséet gjorde en folder, skrev på Facebook och så syns evenemanget på själva muséet. Vi kan helt klart bli bättre på att marknadsföra projektet framförallt genom att engagera människor att sprida vetskapen om berättarkvällarna. Läs mer i reflektionen nedan.

Premiär

Till slut var det dags. Berättarordningen var klar. Historierna var förberedda. Duellen var planerad. Källarstugan var helt full vilket innebar ett 40-tal åskådare. Nervositeten låg utanpå oss då jag och Marina hade en kort kontrovers om vem som skulle säga vad i presentation och avslutning. Till slut var det dags och berättandet drog igång. De tända ljusen fladdrar, skratten ekar och värmen höjs i både lokalen och på var mans och kvinnas kinder. Marina startar med Ulla Winblad som gift sig i lokalen vi befann oss i. Jag avslutar med luftseglaren Viktor Rolla som dog under en ballongfärd på 1890-talet. Däremellan levererar Pelle Olsson berättelser om Häradshövdingar och bordellmammor. Maria Llerena berättar om sitt liv där hon träffat många spännande människor som Hyland och Sven Bertil Taube. En stark och varierad premiär.