Efter två års uppehåll i Skåne var suget stort efter att tävla. Inte mindre än sju berättare hade anmält sig: Anna Lundquist, Birgitta Hult, Christina Strömwall, Helena Heyman, Henrik Bergkvist, Johanna Taller och Lena Kronberg.
Tävlingen leddes på ett förtjänstfullt sätt av Lasse Sjöberg och Henry Nilsson och Sven Hansson tjänstgjorde som funktionärer.
Anna Lundquist, Christina Strömwall och Henrik Bergkvist gick till final. Det hela slutade med att Henrik Bergkvist vann och således försvarade sin titel från 2010.
Under tävlingen provades nya regler för poängsättning. Det var mera som modell efter Melodifestivalen, inte som tidigare efter konståkning. Jury och poängblock var borttagna och i stället röstade alla i publiken vid två tillfällen genom röstsedlar. Det första rösttillfället skedde efter grundomgången. Då samtliga tävlande berättat fick de presentera sig och sina berättelser, varefter alla i publiken på en röstsedel med samtliga tävlandes namn fick kryssa för de tre som de ansåg skulle gå till final. De som inte gick till final kom alltså på fjärde plats.
Efter det finalisterna berättat, fick alla i publiken på en röstsedel skriva in finalisternas namn och dela ut poäng; 3 poäng till den finalist de tyckte var bäst, 2 poäng till den näst bästa och 1 poäng till tredje bästa.
15-minutersregeln gällde. Men inga poängavdrag tillämpades för den som drog över tiden. I stället informerades de tävlande att den som överskred tiden, skulle diskvalificeras. Finalisterna fick också veta att de skulle få en varningssignal när en minut av tiden återstod. Denna signal gavs med ett tryck på en brandvarnare
Det nya poängsystemet fungerade mycket bra och upplevdes som engagerande och rättvist både av tävlande och publik.
