Teater Sagohuset i Lund spelarI vanliga fall brukar Sisyfos skildras som en gestalt dömd att för evigt rulla ett stenblock. Ett sisyfosarbete tar som bekant aldrig slut. Men i den här versionen av myten har Sisyfos istället till uppgift att rulla en liten boll. Andemeningen i myten är dock oförändrad. Arbetet med rullandet har ingen ände. Men framstår inte som lika tungt. Det kan sägas vara utmärkande för föreställningen som helhet att myterna lättas upp. Just så mycket att de får en humoristisk eller lite ljusare ton än de vanligtvis brukar förlänas.
Trion Åsa Ahlander, Oscar Hielm och Åsa Hörling agerar energiskt i en expressiv koreografi av Lotta Lagerström Dyrssen. Det är stora gester och höga röster ena stunden och lågmält finlir nästa ögonblick. Det ger en nödvändig dynamik åt myterna. Så till exempel i skildringen av hur Persefone hamnar i underjorden med mullrande basgångar och en hes dödsgud.
Lite läskigt ska ju trots allt Hades vara, samtidigt som det inte är meningen att den unga publiken ska bli vettskrämd. Den där balansgången klarar Sagohusets ensemble av fint. Det konstateras att Hades heter likadant som det rike han härskar över. Sådana där lite torra lustigheter är inströdda här och var. Det fungerar utmärkt.
Det finns till och med ett litet rockband i Hades. Sisyfos på bas, Persefone på trummor och Eurydike spelar ukulele. Musiken som skapats av Oscar Hielm och Åsa Ahlander är mestadels svängig och rentav dansant, som när Orfeus och Eurydikes bröllop ska firas. Dessutom blir det avgjort mysstämning när trion river av refrängen Ha de’ bra i Hades. Inga sorgsna miner där inte! Allt är väl avvägt och tonträffen i tilltalet perfekt.” http://www.skd.se/2016/02/15/grekiska-myter-med-fin-tontraff/
Foto: Mark Goldsworthy
Lämna ett svar