Samarbete/utbyte mellan unga berättare
Kan man ha någon sorts samarbete/utbyte mellan unga berättare i Sverige och utanför?
Frågeställare: Elina Lindström
Deltagare: Ulf Ärnström, Lasse Sjöberg, Saga Alexandersson, Ida Junker
– Berättarstafett typ av grej, flera personer överlämnar ”stafettpinnen” så att överlämnandet blir en liten miniträff i sig.
– Vid berättarfestivaler bör en del av programmet vara avsatt för unga berättare, så unga har en anledning att resa runt och träffa varandra.
– Internetcommunitys går att utnyttja, om inte för det faktiska berättandet så för nätverkande.
– Hur behåller man ungdommar i mindre föreningar och mindre städer?
– Det skulle vara bra att ha kontakt mellan de olika stora evenemangen så att intresset inte hinner falna mellan gångerna. Facebook kan vara ett bra medium.
– Hur kan unga hitta historier?
– nätet
– workshops
– eget hittepå
– levnadshistorier
– bygga om historier man hittar
– downright copyright infringement (sno av varandra)
Det är snarare berättarteknik än att hitta historier unga behöver öva på.
– Amatörteater kan vara en bra inkörsport för unga berättare, även att ha blivit berättad för som liten (av tex. föräldrar) kan väcka intresset tidigt. Dessutom kan det vara en god idé att peppa folk som arbetar med barn och unga att ta med berättande i sin verksamhet.
– Man får mer ”utbyte” av utbyte med folk längre bort, med liv som är mer annorlunda än ens eget.
– Grupper i olika delar av Sverige kan ha kontakt med varandra och turas om att hälsa på varandra. Den typen av utbyte funkar bra i amatörteatergrupper och skulle kunna bli jättekul att göra med berättargrupper!
– PENGAR. Det gäller att hitta organisationer som orkar fixa pengar så att arrangemangen faktiskt går att genomföra.
– Man skulle kunna ha ett riktigt maffigt berättarläger för unga berättare i Sverige. Att från start försöka ordna ett läger för hela norden kan vara att bita över mer än man kan svälja. Äldre berättare skulle kunna ha workshops och så, så att man inte bara träffar nya unga berättare utan nya berättare i största allmänhet.
– Mindset. Man borde öka tänket och medvetenheten om unga berättare, så att det blir en självklar del av varje berättarförening och arrangemang. Ge unga berättare en självklar plats i programmet.
– Få ut unga berättare i skolor, så de unga kan inspirera varandra.
– Studentföreningar! I stället för att försöka hålla kvar unga berättare i småstäder kan man försöka få igång studentföreningar för berättande i storstäder och utpräglade studentstäder.
17 februari 2011 at 15:01
Hej. Igår hade vi ett berättarcafé på folkhögskolan i Eslöv. För att få med unga berättare hade vi tagit kontakt med några lärare från mellanstadiet och frågat om deras elever kunde tänkas vara intresserade av att berätta något som hade anknytning till Eslöv. Staden firar 100 år i år, därav eslövstemat. Gensvaret var över förväntan. Vi hade hoppats på att tre eller fyra elever skulle ha lust att framföra något inför publik. Det kom tretton! Vi ville inte kräva att de skulle berätta fritt. Alla hade manus, men hade modet att framföra sina texter. Publiken var förtjust. 16 mars kommer ytterligare några elever att medverka. Det ser vi fram emot.
Någonstans måste man börja. Med lite träning får de här unga berättarna större vana och vågar mer lita på sin egen förmåga.
22 februari 2011 at 08:08
Berättargruppen 3:e Vingen har fått bidrag från VG-regionen för att leda berättarverkstäder med ungdomar på fritidsgårdar i Borås och Uddevalla. Vi är redan i gång i Uddevalla där 4 hip-hop-killar som är vana att jobba med låttexter nu är entusiastiska inför uppdraget att bli berättare.